Vårdkrisen kräver lösningar på både kort och lång sikt

Insändare i HBL 22.12.2022

Hälsovården är i kris. De senaste veckorna har rapporter om den katastrofala situationen vid jourerna duggat tätt, med Jorvs sjukhus i spetsen. Läget beskrivs som det svåraste någonsin.

Överallt är det frågan om samma systemfel: patienterna kommer inte vidare från jourerna för att både specialsjukvårdens och primärhälsovårdens avdelningsplatser är fulla. Avdelningarna kan i sin tur inte tömmas då det inte finns platser på vare sig vårdhem eller i hemvården.

Hur har vi hamnat här? Situationen är ett resultat av kortsiktigt beslutsfattande och en åldrande befolkning. Behovet av vård ökar med en äldre befolkning, men trots det har man det senaste årtiondet minskat platserna på bäddavdelningar med 25 procent, decimerat verksamheten vid flera regionsjukhus och samtidigt försummat att förbättra vårdyrkets dragningskraft.

Nu gäller det att få den akuta situationen avhjälpt, och samtidigt utvärdera hur vi kan lösa vårdkrisen på längre sikt. HUS och huvudstadsregionens städer utreder möjligheten att upprätta en tillfällig vårdenhet med bäddplatser som skulle avlasta jourerna, vilket är ett lovvärt initiativ. För att underlätta jourernas läge borde vårdare lockas att ta emot arbetsturer med alla medel som står till buds. Också möjligheter att försnabba patienters hemförlovning och vårdas via hemvården är en möjlig lösning.

På längre sikt måste vi utöka antalet platser på bäddavdelningarna och äldreboendena. Det lyckas inte om vi inte får fler vårdare till vårdbranschen, vilket förutsätter satsningar på bättre arbetsförhållanden och arbetskraftsinvandring. Vi måste också undvika att upprepa dyra misstag: vi har inte råd med oändamålsenliga datasystem eller svällande administrativa kostnader.

En fråga för sig är de omfattande satsningarna som görs på nya sjukhusutrymmen. På det nya påkostade Brosjukhuset i Mejlans kommer flera operationssalar att stå tomma på grund av vårdarbrist. Man kan fråga sig om det är lönt att satsa hundratals miljoner på storartade sjukhus, om vi samtidigt har fundamentala problem att få den dagliga sjukhusverksamheten att fungera.

Utan en kursändring inom vården kommer befolkningens rätt till hälsa och liv att äventyras. Ingen ska behöva vara orolig för att inte komma in på ett sjukhus från en ambulans. Arbetet att få vården i skick kräver resurser och förmåga att se vad som ska prioriteras.

Karin Cederlöf, fullmäktigeledamot i Västra Nylands välfärdsområde, HUS styrelsemedlem (SFP)

Föregående
Föregående

Glöm entimmeståget, satsa på kustbanan

Nästa
Nästa

Oikeusprosessit kestävät liian kauan